1 O kraľis the o Haman sas pale pre hoscina ke kraľovna Ester. 2 Pro dujto džives, sar pijenas e mol pre hoscina, phučľa latar pale o kraľis: „So prekal tu šaj kerav, kraľovno Ester? Ča phen mange a dava tuke dži jepaš mire kraľišagostar.“
3 E kraľovna Ester odphenďa: „Ó, kraľina, te arakhľom milosť andre tire jakha a te tuke som pre dzeka, mangav tut vaš miro dživipen the vaš o dživipen mire narodoskro. Kada hin oda, so tutar me mangav. 4 Bo me the miro narodos samas bikende, hoj amen te murdarden avri a te zňičinen, hoj ňiko amendar te na ačhel te dživel. Te oda uľahas ča oda, hoj amen bikende otrokenge, na phenďomas tuke ňič, hoj tut oleha te na trapinav.“
5 O kraľis Ahasver phučľa la Esteratar: „Ko hin oda? Kaj hin oda, ko kamel kajso vareso te kerel?“
6 „Oda ňeprijaťeľis hin kada nalačho Haman!“ odphenďa leske e Ester.
8 Sar o kraľis avelas pale andral e zahrada le palaciskri pre oda than, kaj sas e hoscina, akor ipen o Haman peľa paš lakre pindre pre odi valenda, kaj e kraľovna Ester pašľolas, a mangelas la vaš peskro dživipen. Sar o kraľis dikhľa, so kerďa, phenďa leske: „Tu mek kames paš mande andre miro kher te pašľol la kraľovnaha?“